Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kultur och filosofi i deras förhållande till varandra (1868) - Tredje föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
hans himmelska palats och blir av honom mottagen
såsom son: filosofiens ande har ock en gång varit en
aning om frändskap med den Aldrahögste; denna
aning har trängt sig fram ända till Quds tron och har
där fått sin bekräftelse i det ord, som Herren talat om
sig själv såsom fader och om människorna såsom sina
barn. Faèton är icke nöjd med detta sin faders ord,
han vill äga ett synligt bevis, och såsom sådant fordrar
han att få styra sin faders spann vid dess färd över
världen. Så anklagar man ju ock filosofiens ande att
icke vara nöjd med att tro Guds eget ord utan
därjämte fordra att få se det, som egentligen borde tros,
och att han vill hävda sin överjordiska börd genom
att själv övertaga ledningen av sanningens stjärna och
föreskriva dess väg i stället för att låta den föreskrivas
av Gud. Faeton fick omsider av sin fader sin bön
beviljad, men utgången blev den redan beskrivna. Gud,
som gav människoanden frihet såsom en oförytterlig
gåva, kunde icke vägra honom det fria bruket av sitt
förnuft; filosofiens ande tog i sina händer de tyglar,
som skulle regera kunskapernas väg, och sade i sin
förmätenhet: så skall det vara och icke annorlunda.
Han lade i sin egen mun det profetiska ordet: »detta
är vägen, går honom, och eljest varken på den högra
handen eller den vänstra». Och så drog han åstad
genom de himmelska regionerna för att visa
mänskligheten ljusets väg. Men uppgiften blev honom för
svår. De överjordiska realiteterna blevo för honom
lika många skräckbilder: de stodo där, lika dystra
sfinxer, vilka hotade att uppsluka honom, ifall han
icke funne ordet till deras gåta, och det ordet var
honom omöjligt att finna, ty det var just det han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
