Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kultur och filosofi i deras förhållande till varandra (1868) - Tredje föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTUR OCH FILOSOFI
417
därigenom, att de varit filosofer, utan i trots
därav, att de varit filosofer.. Filosofien vill veta
sanningen — det är allt vad hon vill, och till
den som säger, att hon vill lögnen, säger jag, att
det är en lögn. — Men den, som Vill veta sanningen,
kan icke därigenom, att han detta vill, bliva
bedragen ; utan, om han det blir, så sker det i trots
därav, att han ville veta sanningen. Och icke heller
blir filosofien därigenom bedragen, att hon vill veta
sanningen. Att veta en sak, det är att på den vara
i alla avseenden viss och icke blott för sin egen
personliga del övertygad. Nu är det visserligen sant,
att man vid strävan efter ett sådant vetande kunnat
råka ut för misstag; men icke skedde detta
därigenom, att man ville äga en fullkomlig visshet,
utan det skedde i trots därav, därigenom att man
begick något fel, något förbiseende i denna sin
strävan. Denna omständighet, att felet icke ligger i själva
strävandet efter vetande utan i något därunder gjort
felsteg, är också i tysthet erkänd av var och en, vilken
vill tillrättavisa den vilsekomne ej med maktspråk eller
blott övertalande utan med övertygande bevisning.
Hela den teologiska vetenskap, som heter Apologetik,
äger något berättigande endast under denna
förutsättning. Till och med en sådan bevisföring som
den, när man för att bevisa en sanning vädjar till
Skriftens ord, vilar ytterst på denna grund. Det är
nämligen därvid förutsatt, att man verkligen vet, att
Skriften är Guds ord och således icke kan misstaga
sig. Visste man icke detta, utan om det blott vore
den talandes egen subjektiva övertygelse, då kunde
resultatet av en hänvisning till Skriftens ord aldrig
27. — Wikner, I mänsklighetens livsfrågor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
