Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV NILSSONS TANKAR OM EN
ALTARTAVLA OCH ETT VACKERT
LANDSKAP.
(1871.)
Gustav Nilssons röda stuga låg icke långt ifrån
sjön. En tämmeligen brant backe låg däremellan, och
från fönstret på gaveln hade man den vackraste utsikt,
vilken sträckte sig över den buktande fjärden ett
gott stycke in i grannsocknen. Även från gräsbänken
nedanför fönstret kunde man se en stor del av fjärden,
skogklädda stränder, det stora vita överstebostället till
vänster och kyrkan på en udde till höger, omgiven
av ännu späd lövskog.
Gustav Nilsson var en from man om femtio år.
Beata, hans hustru, var död för tio år sedan; och det
var sorgen över hennes död, som första gången
öppnade hans sinne för en allvarligare tanke på
evigheten. Ett år senare hade en ny präst kommit till
församlingen och där med mycken kraft predikat i
Schar-taus anda. Det blev mycken rörelse både för och
emot; men Gustav blev efter någon tids inre motstånd
vunnen för det nya livet.
I dag hade han varit i kyrkan, vilken efter en
grundlig reparation tillika hade blivit försedd med en
ny altartavla, som under den förflutna veckan hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
