- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
38

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

I mänsklighetens livsfrågor

redskapet för Guds ord, och då hade hon sluppit att
läsa Ekmansons postilla och hade i stället fått läsa
Roos och den välsignade Schartau. Det skulle ha
fröjdat henne.

— För min del tycker jag bättre om Luther, fader
Gustav, än både Roos och Schartau, ehuru jag icke
nekar, att även de äro förträffliga. Och säg mig,
fader Gustav, var icke Luther en skön man?

— Nej, vet herr Conradi, en stor man var Luther
och ett utvalt Guds redskap att befria oss från den
påviska och antikristiska egenrättfärdigheten; men såg
han ut som det porträttet, jag sett av honom, så var
han alldeles icke vacker. Men Schartau med håret
struket bakom örat ser ut som en änglamänniska.
Fast det vet jag väl, att utseendet ingenting betyder:
»en människa ser det för ögonen är, men Herren ser
till hjärtat.»

•— Just det men te jag, och det var i hjärtat och
själen, som jag mente att Luther var skön.

— Det var han, ty han var iklädd Kristi
rättfärdighets klädnad, den han genom tron mottagit; men i
sig själv var han visst en förtappad och fördömd
människa, han som vi alla, ty utan tron är omöjligt täckas
Gudi, och ingen kan bliva rättfärdig genom lagens
gärningar.

— Det skulle visst Luther säga ja till; och allt
detta är rätt, fader Gustav, om vi nämligen med Luther
i sig själv, eller den förtappade och fördömde Luther,
mena den Luther, som icke tror, utan som känner sig
främmande för Gud och motsträvar Guds nåd,
menande sig kunna uppfylla lagen genom yttre verk
eller självtagna späkningar utan hjärtats pånyttfödelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free