Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
Conradi; det har varit rätt roligt, och jag tackar för
det goda, jag har fått höra. Vill herrn stiga in och
dricka ett glas mjölk?
— Tackar ödmjukast, sedan, fader Gustav. Vi ha
allt lite gräl kvar ännu. Och mig skall mjölken smaka
bättre, sedan jag också i min sak fått lite mera rätt.
En sak kan vara för mer än en annan icke allenast
därigenom, att den är fullständigare genomförd eller
utbildad, utan även därigenom, att den är av högre
sort.
— Hur så?
— Jo, om fader Gustav ser ett riktigt fullvuxet,
friskt och ståtligt lejon och på samma gång en liten
vacker gosse om fyra år —
— Då söker jag laga så, att den stackars gossen
kommer undan lejonet.
— Nej, på det sättet slipper ni icke undan min
grälsjuka. Ni måste laga så, att gossen också segrar
över lejonet, nämligen i det avseende, som här är i
fråga, i avseende på skönhet.
— Hur skall jag då bära mig åt?
— Ni skall tänka så här: lejonet är ett vackert och
konungsligt djur —
— Ja, det säger till och med Skriften.
— Ni skall tänka: lejonet är ett vackert och
ståtligt djur och må med rätta kallas djurens konung.
Och det har sin särskilda skönhet, som jag ville kalla
lejonskönheten, vilken har ett helt annorlunda
utseende än var och en annan skönhet. Och eftersom all
skönhet är harmoni, som vi förut kommit överens om,
så skall ni tänka: det finnes en ganska stor och rik
harmoni i lejonskönheten. Och eftersom all harmoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
