Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV NILSSONS TANKAR
65
hållandet är utan tvivel det, att i n g e n t i n g kan
anses såsom av Gud i egentlig mening velat, så länge
det betraktas såsom lösbrutet ur sammanhanget med
den stora världsplanen och det åsyftade Gudsriket;
och det, som gör någonting till ont och disharmoniskt,
är just det, att det ur detta sammanhang lösbrytes
och ändå tramställes med anspråk, som det blott
genom det sammanhanget kan motsvara. Därföre är
också det ondas rot själviskhet, och denna’
själviskhet, som består däri, att vart och ett vill vara
någonting för sig självt allena och icke rätta sig efter det
andra, är just det egentliga felet i all disharmoni och
oskönhet. Det onda och disharmoniska, vilket just
är detta genom att vara lösbrutet ur sammanhanget
med Guds högsta ändamål, är såsom sådant icke av
Gud velat, är icke av Gud befallt; men det är icke
heller Gud, som behandlar det så där lösbrutet, utan
han behandlar det allt i sitt sammanhang, och
därigenom blir även det, som genom andra var ont,
genom honom harmoniskt och gott, och är såsom
sådant av honom velat. Den, som vill, att på
ett ställe skola vara församlade precist hundra
personer, han vill också, att var och en av de hundra
infinner sig; och om då någon av dessa hundra infinner
sig med den viljan och övertygelsen att få förbliva
själv tjugonde och alldeles icke själv hundrade, så
har hans ankomst icke varit velad av den förre i
anseende till det, att han skulle få förbliva den själv
tjugonde, men dock i anseende därtill, att hans
ankomst bidrog att fylla talet hundra. Så ungefär
förmodar jag, att allting måste tjäna Guds vilja, även
5. — Wikner, I mänsklighetens livsfrågor. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
