Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV NILSSONS TANKAR
67
åker som vore störst, ty det hade icke med saken att
göra.
— Det har herrn rätt i.
— Vidare hava vi icke att bry oss om annat i
naturen än det, som verkligen är harmoniskt eller skönt,
och icke heller i tavlan hava vi att bry oss om något
annat än det, som just är sådant. Ty om en främling
ville veta, på vilken åker det funnes den bästa sort
av säd, på det att han måtte gå åstad och se, hur
den bästa svenska sädessort ser ut i axet; så skulle
vi icke taga i betraktande det ogräs eller den sämre
säd, som kanske hade inblandat sig i veteåkern, utan
vi skulle i alla fall visa honom till veteåkem och be
honom se på veteaxet och icke på det andra, som
möjligtvis växte på samma åker. Och om han ville
jämföra havren med vetet, så skulle vi på havreåkern
visa honom ett ordentligt havrestånd och icke bry
oss om ogräset.
— Det är rätt och billigt.
— Och om på havreåkern icke funnes det ringaste
ogräs utan ren och oblandad havre, men icke något
vete, och om på veteåkern funnes mycket annat än
vete, så att det riktiga vetet vore mycket glest; så
skulle vi i alla fall visa den till veteåkern som ville
se, hur den bästa sädessorten ser ut i axet, och vi
skulle icke visa honom till havreåkern.
— Det är rättvisa i det talet, herre.
— Alldeles på samma sätt måste vi göra nu, då vi
vilja veta, hur den högre sortens harmoni eller
skönhet ser ut; vi skola gå dit, där hon finnes, även om
hon där skulle vara mycket tunnsådd eller mycket
sparsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
