- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
89

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - I. Om betydelsen av auktoritet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM AUKTORITET OCH SJÄLVSTÄNDIGHET

89

är Gud själv, som både äger tankar och’ meddelar
sådana. Men utan tvivel skall erinringen därom, att
Gud själv för mig kan bliva en auktoritet, vilken
sanning hittills är avsiktligt lämnad å sido, ställa hela
frågan om auktoritet i ett nytt ljus.

Till att börja med uppmanar mig denna erinring att
ännu något djupare fatta auktoritetens betydelse. Så
Jänge det var fråga om en blott mänsklig auktoritet,
kunde jag kanske vara nöjd med den mycket formella
definition vi’hittills givit: auktoritet är för mig
den, vars tankes sanning jag antag er, på
den grund att densamma är migav honom
såsom hans tanke meddelad. Denna
definition håller nog även stånd i fråga om guddomlig
auktoritet. Men ställer man fram för mig den utsikten att
få Gud själv till auktoritet, så börjar jag begripa, att
det är fråga om ett så djupgående förhållande, att man
även får släppa till något av själva sin personlighet (ty
Gud är i allmänhet icke nöjd med mindre); och då
kan det vara skäl att också särskilt framhålla, i vad
mån detta är händelsen vid auktoritet i allmänhet
och guddomlig auktoritet i synnerhet.

Jag sade, att när jag begagnar någon såsom
auktoritet, så antager jag för hans skull en tanke vara sann.
Detta betyder, att jag dymedelst gör mig viss, eller
upphör att tvivla. Men att vara viss är en rent
personlig akt; det är ett upplåtande av min persons innersta,
så mycket jag själv för tillfället disponerar däröver.
Men när jag begagnar en auktoritet, vårföre är jag då
viss? Emedan den tanke, jag är viss på, blivit mig av
auktoriteten såsom hans tanke meddelad. Detta
innebär, att jag är viss på auktoritetens vetande (annars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free