Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - I. Om betydelsen av auktoritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
kunde han med bästa uppsåt bedraga mig) och goda
vilja (annars kunde han med bästa insikt vilja bedraga
mig), vetandet och viljandet naturligtvis beräknat för
ifrågavarande fall. Men auktoritetens vetande (eller
visshet) och viljande är just det innersta av hans
personlighet, så myckel detta kan vara framlagt eller
av honom själv för det ifrågavarande fallet disponerat.
Alltså, när jag vänder mig till auktoriteten, vänder jag
mig till hans innersta person, sådan denne kan vara
blottad uti det fall, som är i fråga. Min personliga
ställning till saken låter jag bero av hans personliga
ställning till saken (såsom om henne viss) och till mig
(såsom icke viljande bedraga mig). Jag överlåter alltså,
såvitt sådant på området av den ifrågavarande sakens
ställning till oss bägge låter sig göra, mig själv i mitt
personliga liv åt min auktoritet i hans personliga liv.
Jag ger min person åt honom.
Sålänge nu min auktoritet är en jordisk person,
måste detta överlåtande för mig innebära
osjälvständighet, men detta icke på den grund att det är ett
överlåtande av min person åt en annan, utan därföre att,
sålänge både jag och min auktoritet tillhöra jordelivet,
jag aldrig lyckas att, i det avseende som är i fråga,
med full säkerhet få fram hans innersta personlighet,
vilken han alltid kan för mig fördölja. Men om min
auktoritet är Gud själv, då blir förhållandet ett annat.
Till honom kan jag komma i en helt annan ställning,
emedan hans person möter mig inifrån och icke
utifrån. Till honom kan jag överlämna min person på
ett sådant sätt, att det verkligen blir mitt innersta
Jag som överlämnas, och så att jag icke behöver
befara, att, när jag vänder mig till honom, jag i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
