- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
92

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - I. Om betydelsen av auktoritet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

avseendet giva sig själv åt Gud; att göra detta är att
i det avseendet vara i högsta måtto självständig: alltså
kan man aldrig i avseende på en insikt vara
självständigare, än om man i avseende på henne gör Gud
till sin auktoritet. Nu är det att i avseende på en
insikt vara självständig att i och med henne vara viss;
alltså kan jag aldrig vara vissare än just därigenom,
att jag gör Gud till min auktoritet.

Så torde den innersta roten i all visshet vara den
efter visshet strävande andens överlåtenhet åt Gud.
Ty huru kan jag, när jag i en särskild
uppfattning-är subjektivt viss, vara säker, att min visshet är
berättigad eller av verkligheten motsvarad, om icke
verkligheten av saken ligger redan däri, att vissheten är
min? och huru kan jag vara säker därpå, att
vissheten är riktigt m i n, om det icke är mitt egentliga
Jag, som frambringar vissheten? och huru kan jag
vara säker på detta — då mitt egentliga Jag är det
i Guds eviga liv upptagna, vilkets liv just består i att
giva sig själv åt Gud — om icke den visshetshandling,
jag för tillfället utövar, blir ett moment av min
överlåtenhet åt Gud?

Så kommer all min visshet, om dess giltighet också
erkännes av all världen, likväl att sakna sitt innersta
stöd, så länge jag icke givit mig själv åt Gud eller
fått honom till min auktoritet. Men det är givet, att
det vacklande i min ståndpunkt, då jag icke givit mig
själv åt Gud, kommer att träda starkare i dagen, i
den mån verkligheten, som jag skulle vara viss om,
iigger det guddomligt-personliga livet närmare. Är
min visshets föremål därifrån mycket avlägset, så
märkes bristen mindre. Så t. ex. i matematiken.
Mate

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free