- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
93

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - I. Om betydelsen av auktoritet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM AUKTORITET OCH SJÄLVSTÄNDIGHET

93

matikern är viss på sina formler och sina figurer utan
att därvid någonsin tänka på Gud. Visserligen, ty det
faller ingen in att försöka rubba hans visshet. Men
frågade jag honom: huru vet du, att verkligheten
motsvarar dina tankar; och huru vet du, att icke
tilläventyrs den omutliga konsekvensen i dina bevis är
ett drömmens bländverk; och huru vet du, att du själv
är vaken? — vad skulle hän då svara? Att han vet
det omedelbart. Tycker man då icke även i sömnen
omedelbart, att det är så, som man drömmer? Men
han litar på sinnena? Är det då med sinnena han
uppfattar t. ex. en aritmetisk serie? — Visserligen
icke. — Men han litar på sanningens makt. — Javäl;
men så mäktig är icke all sanning, att hön icke i det
eller det enskilda fallet kan bliva undanträngd av
villfarelsen, såsom historien nogsamt visar. För övrigt
är sanningen såsom blott sådan ett abstrakt föremål
och äger såsom alla sådana i sig själv ingen makt;
utan den makt, hön äger, äger hon genom att vara ett
självständigt väsens tanke. Men intet väsen, bland
dem jag här kan komma i beröring med, är så
självständigt, att dess tanke blott genom att inses såsom
dess tanke och icke tillika en annans, är upphöjd till
en oomkullstötlig sanning, med undantag av ett enda
nämligen Gud. — Men han säger vidare, att han inser
nödvändigheten av sina matematiska insikter, och
därföre är han viss på dem. — Alldeles riktigt, och
finnes där verkligen nödvändighet, så är det ock så,
som satserna påstå; men här man aldrig trott sig se
nödvändighet, där nödvändighet i själva verket aldrig
funnits? Var finna den nödvändighet, på vilken jag
aldrig mot min vilja kan misstaga mig? Det är
tyd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free