- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
110

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - II. Om sann självständighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

en tänkande uppfattning. Ty om jag säger, att det
eller det är nödvändigt, så menar jag aldrig något
annat, än att tankens lagar fordra, att det måste tänkas
så, varuti visserligen ligger, att det då också är så.
Den verkliga världens företeelser utan sammanhang
med en varelses tänkande skulle på sin höjd vara
verkliga och äga ett faktiskt sammanhang — ehuru ej
ens det — nödvändigheten i sammanhanget är såsom
sådan aldrig till i verkligheten, utan därigenom att
denna verklighet tänkes, och tänkes såsom nödvändig.

Men är nödvändigheten såsom sådan aldrig till utan
genom ett tänkande, som tänker henne, så är det
också givet, att ingen nödvändighet fullständigt är till
genom en varelse, som icke själv tänker denna
nödvändighet, eller för vars tänkande uppfattning
nödvändigheten icke är till. Och då ingen fulländad
självständighet finnes, utan där en genom den
självständiga varelsen satt nödvändighet finnes, så är
härmed sagt, att ingen varelse äger en fulländad
självständighet, utan försåvitt densamma äger en av sig
själv uppfattad nödvändighet.

Men att uppfatta en nödvändighet i det eller det
avseendet, det är att i det avseendet vara viss. Ty
viss är jag då, när jag tycker, att det är just så
och icke kan vara annorlunda, d. v. s. när jag anser
nödvändighet vara förhanden. Och då den
nödvändighet, vars närvaro skulle utgöra självständighet,
naturligtvis skulle vara en verklig nödvändighet och icke
en diktad, så måste den självständige icke blott i
den mening vara viss, att han tycker sig finna en
för-handenvarande nödvändighet, utan även i den mening,
att han verkligen finner en sådan, vilket med andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free