- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
112

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - II. Om sann självständighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 I mänsklighetens livsfrågor

betraktar saken, utan även för mig själv, så att det
är mig bekant; ty annars vore icke allt det, som
ligger i eller förutsättes för min övertygelses
objektivitet, givet redan genom dess subjektivitet, eller
därigenom att övertygelsen är min.

Min visshet eller min övertygelse innebär alltså
ingen full självständighet, såvida densamma icke tillika
är en visshet om, att vissheten, som för tillfället
är förhanden, verkligen är min, eller att då också det,
som jag för tillfället kallar Jag, i sanning är mitt
innersta väsentliga Själv. Självständig kan
naturligtvis jag icke vara i andra avseenden, än där mitt
sanna själv är förhanden; och detta kan icke med
självständighet vara förhanden utan visshet om, att
det själv är så.

Är då icke alltid mitt väsentliga själv förhanden,
varhelst jag säger, att jag är förhanden? Visserligen
icke. Ett Jag är förhanden, varhelst visshet i
förnimmandet är förhanden; men därmed är ännu alldeles
icke säkert, att det med visshet förnimmande
föremålet icke tilläventyrs, kanske just i det avseende som
är i fråga, i sig gömmer likgiltighet för sina
egenskaper; och så länge detta är händelsen, är det väl
alltid ett verkligt föremål bland alla andra verkliga
föremål, men det är ännu icke riktigt sig självt.

Jag är alltså fullt självständig, endast försåvitt jag
är identisk med mitt väsentliga själv, eller i de
handlingar, vilka uttrycka, att jag så är. Frågan blir då
den, vari mitt väsentliga själv består.

Att detsamma äger visshet är givet, eftersom det
annars icke hade full självständighet; och att denna
visshet redan genom att vara dess visshet är en sann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free