- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
117

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - II. Om sann självständighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM AUKTORITET OCH SJÄLVSTÄNDIGHET

117

någonting annat än att, så långt sig göra låter, ställa
sig på det väsentliga Jagets ståndpunkt i att med
visshet överlåta sig självt åt Gud. Detta kan nu
visserligen här icke ske i alla avseenden, emedan det
empiriska Jaget, jämte det att det innerst förer ett
liv av visshet, därjämte har sitt innersta kringgärdat
av så mycket annat, som aldrig kan få visshetens form,
men i dess innersta käma kan dock detta vissa
överlåtande åt Gud alltid vara förhanden; och däri
består då i detta livet den sanna
självständigheten.

Och i detta med full visshet skeende överlåtande åt
Gud, vilket för mig utgör den sanna
självständigheten, ligger även en i visshet knuten förbindelse
med alla andra personer i avseende på deras väsentliga,
åt Gud överlåtna Jag, och ävenledes i avseende på
deras empiriska Jag, försåvitt som detta antingen med
det förra sammanfaller, eller åtminstone är ämnat
att så göra. Varje människas väsentliga Jag är
nämligen i Guds eget självständiga liv upptaget, och ingen
kan i sig upptaga Gud utan att även upptaga dem.
Ty även Guds självständiga liv har icke formen av
isolering utan av självmeddelelse. Hans
självständighet består nämligen däri, att han icke allenast, såsom
varje annan fullkomligt självständig varelse, har all
nödvändighets ovillkorliga grund uti sin egen visshet
upptagen, så att densammas verklighet redan ligger
i hans visshet, utan däri, att denna grund är han
själv eller han är den grunden. Men därigenom
upptager han också i sin, allas självständighet, eller, vilket
är detsamma, låter sin egen vara i deras upptagen, och
så giver sig själv åt dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free