Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de hedniska religionsformerna (1878)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
ständigt förklarat, varför jag håller dessa’
föreläsningar, jag säger det för att försvara, att jag
håller dem.
$ *
$
Gud har icke låtit sig själv vara utan vittnesbörd i
förhållande till någon människa, följaktligen icke heller
i förhållande till hedningarne. De hava förnummit ett
sådant vittnesbörd från den natur, som omgav dem,
och från sitt eget inre, ur vilket det ursprungliga
guds-belätet aldrig kunde fullständigt utplånas. Den religiösa
sanningen har också aldrig från den hedniska världen
varit till den grad biltog, att icke inom henne på alla
punkter kunna skönjas strålar, om också mycket bleka,
av sanningens eviga ljus.
Lägst bland alla religionsformer står
fetisch-is-m en. Det gudomliga är här ännu en naturmakt av
fullkomligt enskild art. Denna makt framträder i
enskilda för sinnenas uppfattning tillgängliga föremål
och är för den religiösa föreställningen ännu icke
skild från dessa. Sådana föremål kunna för övrigt vara
nästan av vad slag som helst: djur, i synnerhet
farliga, träd, bergspetsar, ävensom figurer av trä, sten
eller metall, genom människohand förfärdigade1. Den
en gång tillbedda fetischén kan bortkastas, då han
icke visar sig villig eller mäktig att skänka det, för
vars skull man tillbad honom, och en annan fetisch
utväljas i hans ställe.
Utom den allmänna brist, som vidlåder
hedendomens lägre former, nämligen att vid sitt sökande
1 Jfr här och i det följande: Cornelius, Översikt av religionens
historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
