Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de hedniska religionsformerna (1878)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
väsendet, att det skall vara livsprincip, så hava de
semitiska folken, araber, kaldeer, syrier och fenicier,
tillika reflekterat på sättet för naturens
livsverksamhet. Ju starkare denna reflexion inträder, dess mera
förer hon in på det enskilda och konkreta, ifrån
den »allmänna obestämda naturkraften. Det är
nämligen just genom sättet för sin tillvaro som de
enskilda föremålen i världen kunna urskiljas från
varandra. Men då enheten inom naturen ej kan vara
någon annan än antingen den allmänna, som
återfinnes i allt, eller det hela, som omfattar allt, så är
det givet, att en sådan riktning på det enskilda
tilllika försvagar eller utplånar det religiösa
enhetsmed-vetandet. Detta är hos de västasiatiska folken en i
ögonen fallande brist. Å andra sidan: ju större det
berättigande är, som, med ökat avseende på
tillvarelsens sätt att gestalta sig, skänkes åt
individualiteten, dess närmare framrycker aningen därom, att
den mänskliga personligheten inom tillvarelsens kedja
har en egendomlig plats, och att människan i någon
mening är naturens herre. Denna aning blir så
mycket starkare, om hos människan i någon högre
grad återfinnes någon motsvarighet till det sätt att
vara till, som kännetecknar själva livsprincipen. Detta
blir nu händelsen inom de semitiska
religionerna eller den s. k. sabeismen.
Ett drag, som mycket lätt faller i ögonen, då man
reflekterar över naturlivet, är dess genomgående
regelmässighet. Sabeismen har haft en förnimmelse av
denna naturlivets fullkomlighet och därför velat fatta
det gudomliga väsendet såsom källan till denna
fullkomlighet. En dylik förnimmelse hade väl också före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
