Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal över Matt. 24:15—28, hållet på S:t Martins dag 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL ÖVER MATT. 24: 15—28
207
Vi fira i dessa dagar Luthers minne, och det är
rätt och tillbörligt. Men var är nu Luthers ande? Vi
äro ej alldeles utan den ande, som säger: Här står
jag och kan icke annorlunda, men vi hava
mycket . litet av den ande, som tillägger: Gud
hjälpe mig, amen. Vår frimodighet är icke den
ödmjuka gudsförtröstans frimodighet. Det är dock
denna ensam, som skall bestå, när den mark, på vilken
vi vandra, börjar vackla under våra fötter. Herren
give oss därför mer av den frimodighet, som framgår
ur vissheten, att vår sak är Herrans och vårt
ämbete hörer vår Gud till. Och skulle sedan
så vara, att »förödelsens styggelse» kommer, att nalkas
även våra landamären, skola vi dock tro, att
vedermödans dagar skola varda »förstäckte», och1 att segern i
alla fall till sist skall tillfalla människones son.
Det är i varje fall han, som kommer, antingen han
kommet i stormen, i ljungelden eller i det sakta
vädret. Därför kunna vi säga med Johannes:
Herren är et: och även genom stormen och
fordonet skola vi förnimma hans välbekanta stämma:
Frukter eder icke — det är jag.
De, som älska den stämman, kunna tryggt lyfta sina
huvud upp, ty dem nalkas förlossning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
