Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sändebrev till Zoofilos angående djursjälens odödlighet (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
på förnimmelsens form och dess innehåll. I förra
avseendet kan djuret, såvitt vi veta, icke i detta livet
uppnå den klarhetsgrad, som utmärker det i ord
uttryckta tänkandet. Men varifrån hava vi fått visshet
därom, att endast denna klarhetsgrad berättigar till
odödlighet? Och o m så vore, huru går det då med de
redan vid födelsen avlidna barnens odödlighet, de där
aldrig upphunnit denna klarhetsgrad? Man invände
icke, att dessas odödlighet kunde vara dem tillförsäkrad
därmed, att de tillhöra , ett släkte, där andra individ,
d. v. s. de andra människorna, komma till ett verkligt
utvecklat tänkande. Ty om det ena individet på det
sättet skulle kunna tillgodogöra sig det andras
tänkande, varför skulle då icke det ena släktet, t. ex.
djurets, kunna tillgodogöra sig det andra släktets,
människans, odödlighet? — Men mellan djurets och
människans förnimmande förefinnes även i avseende
på innehållet en stor skillnad: såvitt vi kunna
förstå, har ännu intet djur haft någon uppfattning
av det eviga, av Gud och guddomliga ting. — Först
och främst är detta icke säkert. Vad som i detta
avseende ingår eller icke ingår i djurets dunkla
känsloliv, är oss alldeles obekant. En för andra märkbar
uppfattning av eviga ting har djuret uppenbarligen
icke; men det har icke heller det nyfödda barnet.
Och om också alls ingen sådan uppfattning hos djuret
förefinnes, vad berättigar oss till det påståendet, att
frånvaron av en sådan uppfattning skall medföra
själens förgänglighet? Ett sådant påstående vilar på
den förutsättningen, att en varelse måste sakna det,
som han icke förnimmer, och väl då också äga allt
det, som han förnimmer, vilket ingalunda är händelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
