Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Guds förhållande till världen (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
koncentrering, i motsats vartill det allmänna är ett
abstrakt eller en förtunning; men å andra sidan kan
det ej nekas, att det individuella alltid är ett enskilt
i motsats mot allt annat, vilket senare då från det
individuella uteslutes, varmed ju också de fullkomligheter
uteslutas, som tillhörde det motsatta, vilket synes
innebära en fara för det individuellas allfullkomlighet.
På grund av denna tvetydighet har den mänsklige
tanken kunnat, med bibehållet religiöst intresse,
förhålla sig olika till’frågan om det guddomligas
indivi-vidualitet, och1 därför har han även vid bestämmandet
av det guddomligas väsen beträtt mycket olika vägar.
Ett sätt att gå till väga, då jag, utgående från den
jordiska verkligheten, vill hålla det guddomliga fritt
från den senares ofullkomligheter, är panteismens.
Detta sätt är det, att den mänsklige tanken, i stället
för att stanna vid enskildheterna, uppsöker det ur
någon synpunkt gemensamma i allt, vilket, just
därför att det är för allt gemensamt, också förekommer i
allt eller är allnärvarande och således mycket väl
motsvarar den ena religiösa fordran, nämligen den,
som avsei det guddomligas närgående förbindelse med
det mänskliga. I den mån tanken har funnit ett
verkligen gemensamt, har han ock, såsom det synes, funnit
ett oföränderligt och oförgängligt,_ ty sådant det
gemensamma förekommer vid det ena tillfället, sådant
förekommer det ock vid det andra, annars vore det ju
icke gemensamt. — Den brist åter, som vidlåder den
panteistiska uppfattningen, är den, att det guddomliga
väsendet icke äger självbestånd utan existerar
endast i och genom ändliga varelsers existens. Det
äger ingen individualitet, och det på denna uppfatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
