- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
271

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den svenske tänkaren Boström (1886)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM DEN SVENSKE TÄNKAREN BOSTRÖM 271

Hegel orätt: idéen behöver icke sin motsats och kan
aldrig, icke ens momentant, slå om i sin motsats. Det
senare icke, ty i idéen finns ej annat än idé, och
ingenting kan genom sig självt bli något annat än sig
självt — en argumentation, medelst vilken Boström med
en viss barnslig segerfröjd brukade säga, att han under
ett filosofiskt samtal hade bragt hegelianen Erdmann
till tystnad —; det förra ej heller, ty om idéen är den
sanna verkligheten och i intet avseende är sin egen,
d. v. s. verklighetens, motsats, så är han ock den
fullständiga verkligheten, han är fullkomligt konkret
och innehållsrik, så att han icke i något avseende
behöver kompletteras annorstädesifrån. Och vad skulle
han i alla fall av den reella existensen kunna få, då
denna själv hämtar allt sitt i sanningens namn
dugliga innehåll från idéen: det vore att tigga från en
tiggare den slant, jag själv givit honom. Däri har
således Platon rätt, att idéen ingenting av det reella har
att mottaga och ingenting heller behöver att få. Idéen
är den fulla, redan i och med sin idealitet inom sig
själv avslutade, verkligheten. Men, om så är, hade
Platon rätt även i det, som för övrigt även Hegel
kunde vara med om, att nämligen idéen icke är en
enhet allenast, vilken såsom blott sådan skulle bli
tom och innehållslös, utan är en enhet i och av en
mångfald nämligen av idéer; de många idéerna
bestämma varandra, så att alla bestämma alla; de bilda
ett organiskt helt, i vilket de alla ingå, och detta hela,
i vilket de ingå, är självt en idé, vilken idéernas idé
också Platon kände till, benämnande honom det
Godas idé. Boström plägade med förkärlek för
tydliggörandet av detta andliga system använda det
arit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free