Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLATON
31
det harmoniskt måttbestämda, i sitt teoretiska och
praktiska liv bestämt sig efter mått och regel, det mått och
den regel, som låg på bottnen av den allmänna
politiska, etiska och religiösa bildningen. Nu börjar han
fråga: vad rätt äger denna bildning att för mig giva
det förbindande måttet? Den allmänna bildningen hade
för denna rätt ingenting annat att åberopa än sin
traditionella myndighet, men vad förslog detta arv från
förgångna generationer för det närvarandes, det
riktigt levandes, krav? Så kastade man då bort det
traditionella, det allmänna och objektiva och satte i stället
det där nya, som man först nu egentligen hade
upptäckt. Vad var detta? Det egna subjektet, nämligen
det subjekt, som ser och hör och smakar och tycker om
det ena men icke tycker om det andra och därföre
föredrager det förra, kort sagt: det sinnliga subjektet.
Detta blev det, till vilket allt teoretiskt och praktiskt
skulle hänföras, vilket Protagoras uttryckte så, att
»människan är måttet för allt, för det varande, huru det är,
och för det icke varande, huru det icke är». Öch med
människan menar han då det enskilda sinnliga
subjektet. Såsom var och en tycker att en sak är, så är
den, och som var och en tycker att någonting är rätt, så
är det rätt. Därmed var hela det teoretiska livet byggt
på den tillfälliga uppfattningen, ävensom det praktiska
pa godtycket. Men detta är en grund, som icke länge
håller stånd och icke duger att uppbära varken ett
teoretiskt eller ett praktiskt liv. Att vetenskapligt hava
uppvisat detta, är, såsom vi få se, en bland de många
förtjänster, vilka vi måste tillerkänna Platon.
När Jehova fordom i en av Arabiens bergöcknar
uppenbarade sig för Elia den Tisbiten, då berättas det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
