- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
40

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

PONTUS WIKNER

var en filosofisk, därom, lämnar beskaffenheten av hans
skrifter ett lysande vittnesbörd. Denna förening av
filosofi och poesi är icke heller att undra över,
ävensom det är tämmengen naturligt, att poesien för honom
skulle bliva ett slags genomgångsstadium till filosofien.
Först och främst kan det i allmänhet inses, att poesiens
och filosofiens världar äro med varandra n,ära
besläktade, då ju det sköna, som poesien uppenbarar, och
det sanna, som gör filosofien till filosofi, blott äro
olika sidor av ett och samma eviga väsen. Och vidare
kan man väl med rätta påstå, att för en Hellen, såsom
Platon var, övergången från poesiens rike till
filosofiens måste hava varit desto -lättare, då ju hela
Hellenens bildning övervägande var riktad ,på det sköna
eller harmoniska, och det som var skönt, nästan i och
med detsamma för honom gällde såsom sant. Så finna
vi också, att de fleste Helleniska filosofer, under
filosofiens första århundraden, klädde sina
världsåskådningar i poesiens dräkt; detta gäller till och med
Par-menides, honom som sade, att det absoluta var ren
enhet, och som därföre i sitt system icke fick någon
plats för skönheten. Om Platon kunde man vilja påstå,
att hela hans filosofiska värld varit av honom skådad
från skönhetens synpunkt först, innan han såg henne
från, sanningens sedan. Det påstod han till och med
själv vara den naturliga gången av en tänkares
utveckling, såsom vi i nästa föreläsning få tillfälle att se. Så
ägnade han sig då i sin ungdom med kärlek och
förhoppningar åt det skönas dyrkan och försökte sig
siälv i det skönas tjänst såsom skald. Diogenes berättar,
att han skrivit dityramber, sånger och tragedier, och
att han till och med stått i begrepp att uppträda i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free