- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
57

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

57

blott därföre att de voro historiskt givna. Likaledes
kan man om hela den för-sofistiska filosofien säga,
att hon var för det praktiska föga intresserad, och
fostrade åsikter, vilka med allt praktiskt intresse stodo
i strid. Den senare riktningen, försåvitt den innebär
opposition mot en för livet ofruktbar teori och fordrar
subjektets frigörelse från auktoritetens och traditionens
band, på det att subjektet må kunna skaffa sig sin
lycka på egen hand, finner utan tvivel en motsvarighet
i Sofistikens uti alla livets verksamhetsgrenar
inträngande godtycklighet. Det rätta förhållandet mellan en
allmängiltig kunskap, som med rätta fordrar allas
erkännande, och en individuell frigörelse, som med rätta
ej tillåter något det minsta tvång på det högsta av alla
områden, var naturligen icke funnet före Platons tid
och blev icke heller fullständigt funnet genom
honom. Men en aning därom ägde han, och denna aning
fick sitt uttryck i den redan nämnda innerliga
sammansmältningen av teori och praxis, i sammanfallandet
av gränserna för det godas rike och sanningens. Så
blev hans åsikt om filosofien någonting likartat med
Nya Testamentets åsikt om den tro, det förkunnar och
påbjuder, tron på Kristus och hans Evangelium. Den
Platonska filosofien och den Nytestamentliga tron bestå
bägge i tillägnandet av en sanning, men en sanning
som frälsar, därigenom att hon tager människan i
besittning och efter sin urbild omskapar hennes liv.
Det Nya Förbundets ande kunde infria sitt löfte om
en sanning, som verkligen frälsar, och kunde göra
detta, emedan den sanning, varpå han ideligen
hänvisar, icke är det abstrakta vetandets, icke den
visserligen klara, rena, sköna och över all förgängelse
upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free