- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
76

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

PONTUS WIKNER

Platon och överhuvud icke för den, som antager en
andlig verklighet, antager t. ex. att personlighet, dygd,
kärlek, tro, vilja o. s. v. äro verkligheter så goda som
någon, ehuru de icke intaga någon plats i rummet,
varken stor eller liten.

Det kan således icke hjälpas, att om sanningen finnes
i min själ, så finnes där också något av den
verklighet, om vilken sanningen är sanning. Och är nu
vetandet, såsom Platon lärer, sanningen eller den sanna
kunskapen, så betyder dess närvaro i själen, att också
det, varom vetandet handlar, är i själen närvarande.
Men vetandet eller den sanna kunskapen handlar om
den andliga och eviga världen. Alltså denna andliga
och eviga värld är i och med vetandet närvarande i
människans själ. Detta är just det för människan oerhört
stora i det Platonska vetandet. Det är detta, som åt
filosofien, såsom innebärande ett dylikt vetande, ger
en sådan det mänskliga livet omskapande makt.

Men förhåller det sig så, att filosofien eller det
Platonska vetandet rent av betyder och måste betyda den
eviga världens närvaro i människans själ, då går det
icke an att åt människan och hennes själ tillerkänna en
ringa betydelse, om man vill rädda filosofiens
möjlighet. Människosjälen är till sitt väsen delaktig av det
eviga. Det kan icke vara annorlunda. Vore det
annorlunda, så att människosjälen till sitt väsen icke vore
av det eviga delaktig, då skulle hennes vetande, såsom
delaktiggörelse av det eviga, betyda hennes upplyftande
utöver sitt väsen, d. v. s. hon skulle då upphöra att
vara människa, och det kan ej ske. Men är
människosjälen till sitt väsen delaktig av det eviga, då kan hennes
tillvaro ej gärna vara uttömd med dessa år av
väx

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free