Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLATON
77
lande skickelser, dem hon i jordelivet genomlever.
Hennes tillvaro springer över gränserna av detta livet.
Strängt taget skulle väl detta språng försätta henne
utom tiden till den slags tillvaro, med avseende på
vilken ett föregående och efterföljande saknar all
betydelse och därmed även all tillämplighet på själen.
Men Platon nöjer sig med att kläda själens
utomjordiska tillvaro i tidens form. Då denna form nu
icke är fullt egentlig, så är hon en bild, och därmed
har Platon beträtt området av det bildliga. Den ena
bilden sällar sig nu till den andra, och den
framställning, där Platon vill begrunda filosofiens möjlighet
genom en hänvisning på själens överjordiska existens,
blir en i djärva och saftiga penseldrag utförd målning
snarare än en vetenskaplig deduktion.
Med hela glöden av ungdomlig entusiasm och
ungdomlig fantasi tecknar Platon i en av sina dialoger —
den, vilken man vanligen antager vara hans tidigaste
— själens natur och väsen med avseende på dess
förhållande till den eviga världen och kunskapen om
den. Vi vilja meddela några drag ur denna teckning.
Det är fråga om den kärlek, som’ det sköna väcker;
denna förunderliga, besinningen ofta dövande känsla
av attraktion, vilken människan kan erfara vid åsynen
av ett skönt mänskligt individ. Det går ej an, menar
Platon, ätt med det kalla förståndets förebråelser för
barnslighet och dårskap avspisa denna psykologiska
företeelse. I stället må man uppsöka dess grund i
själens egen natur. »Varje själ» — så börjar Platon
hithörande framställning — »är odödlig. Ty det som
alltid är i rörelse är odödligt — det sig självt rörande,
såsom det där aldrig brister sig självt, upphör aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
