Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
PONTUS WIKNER
av honom vara fattat såsom ett verkligen i tiden
föregående, i förhållande vartill det jordiska livet för varje
särskild människosjäl vore ett i tiden efterföljande.
Att det blott himmelska livet, då själen gjorde utflykter
eller vilade och fodrade sina befjädrade hästar, är
fattat såsom ett föregående, det är väl sannolikt.
Emed-lertid ligger det icke allenast i andan av Platons
filosofi utan är därjämte av honom uttryckligen intygat,
att idévärlden är av tiden oberoende, och konsekvensen
fordrar då även, att människoanden, försåvitt han är
vetande eller i sig upptagit idévärlden, är över all tid
och dess föränderlighet upphöjd. Väl måste jag i
tiden lära mig att veta, men försåvitt jag verkligen
vet, är jag ej längre ett tidens och växlingens barn.
Men det förstås, detta gäller endast försåvitt jag äger
ett verkligt vetande, endast så långt som mitt liv
sammanfaller med mitt vetande, eller, ännu noggrannare
uttryckt, med det, som jag vet. Så långt gäller det
emedlertid; det blir för vetandets möjlighet en
nödvändig förutsättning. Huru detta åter låter sig förklara —
att det eviga på detta sätt ingriper i timiigheten och
icke nöjer sig med att begränsa henne, vare sig på
den ena eller den andra sidan—, det är en fråga, för
vars besvarande förutsättes tidsbegreppets riktiga
utredning. Av Platon är hon icke besvarad annorlunda
än med den allmänna insikten, att eftersom idéen
är all verklighet, så måste även den tidliga verkligheten,
Så långt hon är verklighet, i sig innebära idé eller rent
av vara idé. Huru härvid tiden och evigheten,
såsom former för idéens och det sinnligas tillvaro,
förhålla sig till varandra, det har han aldrig visat.
Är sålunda, enligt Platon, filosofien oumbärlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
