- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
89

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

89

möjlig, så återstår slutligen att angiva sättet för
hennes förverkligande. Att hennes förverkligande i
allmänhet är att fatta såsom en åt ererinring, det är
i det föregående sagt; likaledes att drivkraften till detta
förverkligande ligger i den filosofiska kärleken: men
själva den riktiga metoden för filosoferandet är
därmed ännu icke angiven.

När längtan efter det eviga och oföränderliga och
fullt harmoniska inträtt — i förening med; den
förundran över det närvarandes motsägelser, vilken
av denna längtan blott utgör den mera negativa sidan
—; då är för den blivande filosofen i och med
detsamma bestämt, vad han rätteligen har att göra. Vad vill
han? Han vill det eviga; det måste bliva riktigt hans
i teoretiskt och praktiskt hänseende, och det är i det
föregående visat, huru det, enligt Platon, blir så genom
vetandet. Han vill således veta det eviga eller om
detta skaffa sig en viss och nödvändig kunskap.
Vårföre är detta ännu för honom ett problem ? Därföre att
det ännu icke skett. Ännu står han på ståndpunkten
av det icke eviga, det som uppkommer, växlar och
förgår, det av motsägelser fyllda liv, där intet sant är
riktigt sant, där intet gott är oblandat gott, och där
intet skönt är fritt från skärande drag av fulhet och
disharmoni. Härmed är då utgångspunkten given,
såväl som den åsyftade slutpunkten. Den förra är det
föränderliga och tillfälliga, den senare det eviga och
väsentliga. Från det förra måste man då leta sig fram
till det senare. Det föränderliga är icke idel
föränderlighet, och det tillfälliga icke idel tillfällighet; något
väsentligt och evigt gömmer sig i allt. Att behålla
detta senare och bortkasta tillfälligheterna, det blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free