- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
100

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

PONTUS WIKNER

an med sin lilla anmärkning, som dock har till följd
att Protagoras’ hela åsikt upplöser sig i motsägelser.
Omsider låter Sokrates sig själv få av Protagoras ett
nådigt beröm (Prot. 361), går sedan glädjedrucken
därifrån och säger till sin vän,, som han möter på
vägen, att han varit tillsammans med den visaste bland
alla levande människor, »om du nämligen» —
tilllägger han — »håller Protagoras för den visaste»
(Prot. 309). Den ironiserande tanken skimrar här
överallt igenom. Sammanhanget tillåter icke, att man tager
allt efter orden, eller att man tror Platon själv i
Protagoras’ person velat teckna en stor och ädel filosof,,
vars andliga skönhet vore större än den kroppsliga,
som gjorde Alkibiades så eftersökt (Prot. 309).

Men icke alltid är ironien genom sammanhanget så
tydligt angiven. Understundom ger Platon en
filosofisk deduktion, vilken slutar med ett angivet resultat.
Det är orimligt, men Platon säger icke, att det är
orimligt, ej heller är det genast givet genom
sammanhanget, att han själv anser det så. Ett exempel därpå
ger dialogen Parmenides. Resultatet av däri företagna
undersökningar angives sålunda: »vare alltså sagt, att,
såsom det synes, enheten må vara eller icke vara,
så måste hon själv och allt det övriga, för sig tagna
eller i förhållande till varandra, vara och icke vara allt
och på allt sätt, synas vara så och icke synas så»
(Parm. 166). »Fullkomligt riktigt» — tillägger
Sokrates, till vilken Parmenides säger detta, och därmed
är dialogen slut. Onekligen är detta ett slags ironi,
eftersom man här av Platon med helt allvarsam min
blir hänvisad till ett resultat, med vilket näppeligen
den argaste skeptiker skulle kunna vara belåten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free