Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLATON ,99
krates, Apollodoros’ son, som slog på dörren med
sin kapp. Han ville säga Sokrates, vad denne redan
visste, att Protagoras var i staden och att han bodde
i Kallias’ hus, och att man just nu måste gå dit.
Sokrates gör invändningar men tvingas att följa med. Man
kommer till ort och ställe, får snäsor av portvakten,
som är trött på det beständiga tilloppet av människor,,
men slipper dock slutligen in. Protagoras går där fram
och tillbaka i en av husets betäckta gångar, omgiven av
förnäma Atenare och talrika främlingar, vilka han, en
annan Orfeus, tjusat med sin stämmas makt och
tvingat att följa sig överallt. Sokrates omtalar sitt ärende.
Protagoras prisar sin konst och sin förmåga att för
varje försvinnande dag göra de människor bättre, som
överlämnade sig åt hans undervisning, och håller ett
ganska långt tal. »När nu» — så berättar Sokrates för
sin vän (Prot. 328) — »Protagoras så utförligt hade
framställt sig för oss, upphörde han att tala. Men jag,
för en lång stund alldeles betagen, hade ännu alltid
mina ögon riktade på honom1 i hopp att han skulle tala
vidare. Men då jag märkte, att han verkligen hade
slutat, samlade jag mig så att säga äntligen med möda,
vände mig till Hippokrates och sade: huru tackar jag
dig icke, Appollodoros’ son, att du uppfordrat mig
till att gå hit, ty mycket är det mig värt att av
Protagoras hava hört det, som jag nu hört. Hittills trodde
jag nämligen, att det icke vore genom mänskliga
bemödanden som goda människor bliva goda, men nu
är jag därom övertygad. Det är bara en liten småsak
som är mig i vägen, om vilken Protagoras
naturligtvis lätt kan giva mig ytterligare undervisning, då han
redan givit så mycken.» —• Och så rycker Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
