- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
109

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

109

dergår den ena förvandlingen efter den andra och
slutligen förgås — är ingenting annat än det, att det
alltsammans aldrig fullkomligen är vad det skulle
vara utan beständigt bara bliver. Vid denna
oupphörliga växling kan icke tanken stanna; han vill ha
någonting fast och visst att hålla sig till: och när
han icke finner detta i det omedelbart
förhandenva-rande, så söker han det i ett annat och säger så,
att han söker en grund, och, i fall han ej låter sig
nöja, innan han kommer till det- som står fast och
stadigt endast och allenast genom sin egen makt och
som självt alldeles ingen grund behöver., så säger
han, att han söker en yttersta grund, och är då en
filosofisk tanke. Det är då en klar sak, att, om han
söker en grund åt det givna just därföre, att det
bliver och aldrig fullkomligt är, den första och
allmännaste karaktären på den sökta grunden skall
vara den, att man om honom i fullständig och
oinskränkt mening kan säga, att han är, likasom den
allmänna karaktären på det, som behöver en grund,
ligger just däri, att det endast bliver. Och eftersom
filosofien skall handla om den yttersta grunden å
ena sidan, för att säga, vad han är, och om det som
behöver en grund å den andra sidan, för att säga,
huru det låter förklara sig ur grunden: så blir det
då i och med detsamma filosofiens uppgift att handla
å ena sidan om det, som i oinskränkt mening är, å
den andra om det, som endast bliver. Nu finns det
emedlertid ett särskilt slags blivande, som icke låter
hänföra sig under samma kategorier som varje annat.
Man säger om morgonen, när solen går upp, att det
blir ljust, och om kvällen, när hon går ner, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free