- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
117

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

117

Den ögonblickliga förnimmelsen är den riktiga
kunskapen. Vilken är den riktiga kunskapen ? Den, genom
vilken man träffar verkligheten . sådan hon är. Detta
gäller naturligtvis, antingen man vill utgå från givna
ting och efter dem bedöma kunskapen eller utgå från
kunskapen själv och efter henne vill bedöma tingen.
I bägge fallen blir den sanna kunskapen den, genom
vilken man kommer åt verkligheten och kommer åt
henne just sådan hon är. Är nu den sanna kunskapen
ögonblicklig, så måste verkligheten också vara
ögonblicklig; annars skulle verkligheten hava en egenskap,
som jag med den sanna kunskapen icke k.omme åt,
eller jag skulle med min kunskåp kunna tillskriva
verkligheten någonting, som i och för min kunskap själv
icke fanns till, vilket är lika omöjligt som, att ge
penningar där man’ inga sådana har eller taga fram
något ur intet. Har jag satt det ögonblickliga såsom
den sanna kunskapen, så måste man även sättä det
verkliga såsom ögonblickligt; och har jag med
Pro-tagoras gjort det förra, så måste det för mig
innebära en lycklig bekräftelse på min åsikt, om
verkligheten är och av vise män anses vära ögonblicklig, eller
en sammansättning av ögonblickligheter. Vad säger
i detta fall erfarenheten? Vad säga’ de vise männen?

»Häröver» — så låter Platon sin Sokrates. yttra sig
i ett samtal med den unge Teaitetos och
matematikern Teodoros — »torde alla visa, var i sin ordning,
Parmenides ensam undantagen, vara méd .varandra
ense, Protagoras såväl som Heraklit och Empedokjes,
och så ävenledes ibland skalderna, anförarne för dé
bägge diktarterna, Epicharmos för den komiska, och.
för den tragiska Homeros.. Ty .när denne; säge.r ,(I1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free