Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Vilka de skäl voro, som förmådde Platon att
förneka såväl varseblivn ingens som meningens giltighet
såsom sann kunskap och att såsom sådan endast
erkänna vetandet, det är i föregående föreläsning
omnämnt, och därmed har då det huvudsakliga
innehållet av Dialektiken till sin em\ del blivit anfört.
Men Dialektiken handlade icke allenast om
kunskapen utan även om själva varat, på vilket all sann
kunskap måste utgå; och sedan vi framställt Platons
lära om kunskapen, vore det nu i sin ordning att
framställa hans lära om det sanna varat.
Såsom en lämplig övergångslänk till en sådan
framställning torde vi emedlertid få betrakta den frågan:
om vetandet allena är den sanna kunskapen, d. v. s.
den genom vilken jag fattar det sanna varat, vad
och huru är då vetandet självt? Det är i det
föregående visat, att varseblivningen icke är den sanna
kunskapen och att meningen eller allmänföreställningen
icke heller är den sanna kunskapen; det är till och
med ådagalagt, att ingendera ens skulle finnas till,
därest det icke funnes en över dem bägge stående
kunskap om det eviga och oföränderliga, vetandet.
Vetandet utgör då en förutsättning både för
varseblivningen och meningen, och det lilla av kunskapsart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
