Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
PONTUS WIENER
i sanningens rike, som tanken för oss utpekar, då
stannar vår vägvisare själv vid porten och säger:
gån, det är de eviga verkligheternas värld som ligger
framför Er; jag kan icke följa Er, för mig är här intet
rum berett. Detta är sanningens rike, och jag är
sanningen, men i mitt rike får jag ej inkomma. Så blir
för Platon tanken den Moses som ifrån sinnlighetens
träldom räddar människornas barn, ger dem ett
bestämt mål att sträva efter och en orygglig lag att följa,
leder dem slutligen på mödosamma stigar ända till
den punkt, där han kan visa dem löftets land, som han
väl på avstånd får beskåda men i vilket han själv
ej får inkomma. Vi hava i denna punkt hos Platon
påträffat det filosofiska uttrycket av den stora
motsägelse, som dolde sig på djupet av den hedniska
bildningen i allmänhet och av den Helleniska i
synnerhet, den motsägelsen att utur naturlivets dmp alltmer
och mer vilja arbeta sig upp till medvetenhet och
frihet, under det att medvetenheten och friheten själva
icke kunna vinna ett verkligt fotfäste i hela den vida
världen. Så spelar då för oss den antika kulturens
genius ett verkligt sorgespel. Han vill uträtta
storverk, vill lyfta mänskligheten upp till en värld av
harmoni och skönhet och ljus och vill gärna göra alla
lyckliga; så till vida är han en ädel ande, som vi kunna
älska. Men han gömmer hos sig ett fel; den kraft,
med vilken han vill uträtta allt detta stora, den
medvetna och fria personligheten, är icke hans
välförvär-vade egendom; hon är en annans egendom, som han
förhåller. Därföre måste han gå under. Platon spelar
rollen av denna antikens tragiske hjälte inför den
filosofiska världen, och Platon måste gå under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
