- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
146

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

PONTUS WIKNER

det, som icke är till, säger jag lika litet att det ;är
fult som att det är skönt. Men själva denna existens
tillkommer intet föremål i världen på ett fullständigt
sätt. Det var redan av Heraklit visat, att så är
förhållandet. Allt är i rörelse, sade han; Platon skulle säga,
att allt, som vi med våra sinnen komma åt, är i
rörelse eller är statt i ett beständigt blivande. Men
att beständigt bliva, det är detsamma som att
beständigt sträva att vara utan att -någonsin fullständigt
vara, på samma sätt som det att bliva lärd är att
oupphörligen sträva efter lärdom utan att vara
fullständigt lärd. Den fullärde upphör i och med
detsamma att bliva lärd, och hos den blivande skulle
blivandet upphöra i samma ögonblick han riktigt vore
vad han höll på att bli. Sålänge blivandet fortvarar,
är det alltså någon brist i varandet, vilket med andra
ord vill säga, att sålänge någonting bliver, är det
aldrig fullständigt, utan man kan även om detsamma
säga, att det till en viss grad icke är. Men nu gäller
det om de sinnliga tingen, att de oupphörligen bliva,
i det att deras tillvaro är det flyende ögonblickets.
Om dem kan man sålunda lika väl säga, att de icke äro
som att de äro.

Men detta är tydligen en motsägelse, och vid en
sådan kunna vi icke stanna. Upptäckten avt denna
motsägelse väcker, säger Platon, hos oss en förundran,
vilken just ,är filosofiens begynnelse. Man förundrar
sig då, när man finner att någonting icke är sådant,
som man väntade att det skulle vara. Man har
uppvuxit i den tron, att de ting, som för sinnena äro
givna, isynnerhet de, vilka man med sina händer kan
beröra, äro de verkligaste bland verkligheter; så att,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free