- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
166

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166 PONTUS WIKNER

från vilken komma såväl varandet som vetandet och
vilken, emedan hon förlänar bägge, står över bägge.
Vi känna henne icke tillräckligt, säger Platon; men
emedan det, för vars skull någonting’ är eller bliver,
är dettas goda eller ändamål, så kan man om denna idé,
för vars skull allting är och bliver, säga att hon
är det högsta ändamålet eller det högsta goda. Hon är
det godas idé. Och så har Platon, i spetsen av sitt
system under formen av idé och högsta idé
återfunnit det, efter vilket hela den Sokratiska
spekulationen sökte. Vad är det goda? hade man frågat. Den
ene hade svarat ett, den andre ett annat; i bästa fall
hade man pekat på en riktig beskaffenhet hos
subjektet. Men det goda måste vara någonting för sig, innan
det kan framträda såsom egenskap hos ett annat;
vad är det i och för sig? Det är, har nu ,Platon
visat, det som riktigt kan vara genom sig självt och
genom vilket allt annat är. Detta innebär, dels att
det är idé — annars vore det överhuvud icke
sann verklighet —, dels att det är den högsta idéen
— annars vore det icke den högsta verkligheten, för
vars skull all annan verklighet är. Och’ att det är den
högsta idéen betyder, att det är ett andligt, evigt
och ovanskligt, över alla ändlighetens villkor
upphöjt; ett den ogrumlade och absolut vissa tankens
innehåll; en enhet, men icke en innehållslös och tom,
vilken från sig utesluter mångfalden, utan en) alla
mångfaldiga fullkomligheters absoluta koncentration
och konkretion.

Sådan är Platons lära om det sant varande. Det är
en i rik mångfald sig utbredande idévärld, men en
värld, där mångfalden organiskt sammansluter sig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free