Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLATON 103
gift att förverkliga det riktiga, efter idéens lag
bestämda förhållandet mellan alla de krafter och
förmågor vilka till varandra äro satta i förhållande vare
sig inom individen för sig eller individerna såsom
tillsammans utgörande ett helt. Detta efter idéens
lag ordnade förhållande av alla mänskliga förmågor
ger begreppet rättrådighet eller rättfärdighet, och
dennas förverkligande är statens ändamål.
De lagar, enligt vilka staten skall genomföra sin
uppgift att förverkliga rättrådigheten, bilda statens
författning. Är ändamålet idéens införande i det
enskilda och offentliga livet under rättrådighetens form,
så måste författningen få en därefter avpassad
karaktär. Den Platonska statsförfattningen är aristokratisk.
Det är det bästa som skall införas i livet; det bästa
införes bäst av de bäste, men de bästes rang är dem
icke given genom börd eller tillfälligheter utan genom
sedlighet och intelligens. Intelligensens och sedlighetens
aristokrati är i Platons smak. Det kunde för honom
icke bliva annorlunda. Staten skall förverkliga
rättrådigheten hos medborgarne; detta innebär fordran av
en utveckling till ett högre; vid all utveckling måste
det vara någon som leder utvecklingen, vars gång
varken kan eller får överlämnas åt slumpen. Den som
leder utvecklingen till rättrådighet bör själv vara
rättrådig. Han måste hava låtit sanningen, det vill här
säga idéen, genomtränga hela sitt teoretiska och
praktiska liv; annars är det icke visst, att han vet vad
som i varje fall är det riktigt rätta eller att han vill
leda utvecklingen just till den punkt, dit hon bör
.ledas. Men en dylik teoretisk och praktisk fulländning
kan man icke vänta sig hos alla statens medborgare,
13. — Wikner, Platon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
