- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
195

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

195

het, samt det närande ståndet, som ägde att sköta
jorden, idka hantverk, handel o. s. v. Dessa tvenne
stånd tillsammans med det förut omnämnda, de
styrandes, bildade tillsammans ett helt, motsvarande
själen betraktad såsom ett helt av de tre förut
omtalade delarne eller förmögenheterna. Det styrande
ståndet, som inom staten var det högsta och hade sin
uppmärksamhet omedelbart riktad på den idé, till vars
förverkligande staten skulle ledas, motsvarade själens
förnuft; det närande ståndet, vars arbete gick ut på
tillfredsställande av de sinnliga behoven, motsvarade
själens sinnlighet; väktar- eller krigarståndet slutligen,
vars uppgift var av en avvärjande art, motsvarade
själens förmedlande del. Och likasom statens
ändamål i det hela var förverkligandet av rättrådigheten,
vilken utgjorde den riktiga beskaffenheten hos själen
i det hela; så fick också vartdera ståndet, försåvitt
det fyllde sin uppgift, en karaktär motsvarande den
motsvarande själsförmögenhetens riktiga beskaffenhet
eller dygd. Förnuftets dygd, visdomen, blev sålunda
även en dygd, som särskilt fordrades av de styrande
i staten; besinningen borde utmärka det närande
ståndet, modet krigarne.

Vi nämnde, att statens ändamål icke var
tillfredsställandet av människans sinnliga behov. Att även detta
i statsändamålet ingår, se vi nu i och med erkännandet
av det närande och det faror avvärjande ståndets
oumbärlighet; men det ingår blott såsom medel och
förutsättning för det egentliga ändamålet:
rättrådighetens förverkligande. Här kunde nu någon fråga,
om staten icke ändå visat sig vara till för personernas
skull, visserligen icke längre personerna såvitt de äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free