Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
PONTUS WIKNER
uppenbarat endast för de rikt begåvade, ej för de
fåkunnige. Platon är aristokrat även i sin sedelära.
Den aristokrati han hyllar är intelligensens och den
humana bildningens. Därutinnan är han Hellen.
Vi kunna således gärna medgiva, att Platonismen är
en Hellenisk företeelse. Vi kunna säga mer: hon är
blomman av Hellenisk visdom. Alla de safter och
krafter, som i Hellenismen rörde sig, hava lämnat
henne sin näring. Också bär hon högt sin krona, så
högt, att man varje ögonblick väntar att få se hennes
blad bestrålade av den Kristna bildningens ljus. Det
inträffar dock aldrig. Platon förbliver en hedning,
ehuru han i vissa punkter kommit ända intill gränsen
av Kristendom. Men just därföre att han gjort detta
senare, blir han på sätt och vis en profet för vad
komma skulle, och det blir honom beskärt att även
på den Kristna bildningen utöva ett oerhört inflytande.
Den antika världen gick under, den Helleniska
harmonien spillrades, barbarerna trampade gatorna i Pallas
Atenes stad. Då drog han sig sörjande tillbaka,
idéernas konung. Men ur det kaos av lössläppta krafter,
som inträdde på antikens grund, började småningom
gestalta sig ett nytt harmoniskt liv. Med behov av
harmoni kom behov av idé, och detta behov kallade
på nytt fram Platon. Han kom, ännu alltjämt hög
och ädelboren i tanke och hållning, men konung var
han ej längre, han ville erbjuda sin tjänst åt en annan,
för vars fötter han nedlagt sin krona. Denne andre
var ej blott en idéernas man, han var människornas,
och det är mer. För honom kunde Platon böja sig,
och böja sig med ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
