- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
199

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

109

Platon har så lärt. Han måste vidare påstå, att
eftersom en medveten och fri anordning av ett givet åt
detta alltid medförer formen av ett harmoniskt helt,
denna harmoniska form måste finnas hos det sant
varande och detta således vara icke allenast enhet
utan även mångfald och icke vilken mångfald som
heldst utan en till enhet systematiskt sammansluten
mångfald — vi minnas, att Platon antagit en sådan.
Men det sant varande, som får denna egenskap av
idealitet, av enhet och av mångfald, är av honom,
ännu alltid fattat såsom ett opersonligt, vadan å ena
sidan absolut betydelse icke är tillförsäkrad åt det rent
personliga hos människan, nämligen just åt hennes
medvetande och frihet, å andra sidan absolut betydelse
måste tillerkännas åt vad som heldst som är till för
människans fullt medvetna uppfattning, vetandet, således
åt varje begrepp, begreppen hår och naglar likaväl
som begreppen sanning och rättfärdighet — allt detta
har hänt Platon. Han måste vidare sätta det högsta
goda för människan uti det medvetna och fria
förverkligandet inom henne själv av detta med idealitet
och harmoni begåvade, i vilket han satt det sant
varande: människans tanke och vilja måste i sig
upptaga den ideala och harmoniska världen, hon måste
bliva vis: men den värld hon i sig upptager är dock
ännu alltid den opersonliga, därföre innebär denna
sedliga förändring väl en skön och harmonisk
omgestaltning, sträckande sig till alla områden av hennes
liv, men ingen personlig omskapelse, ingen
pånyttfödelse, ty det opersonliga föder ingen person. —
Allt detta har hänt Platon. Hans sedliga ideal är den
vise, ej egentligen vad., vi kalla. den gode. Idealet är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free