Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - I. Om den religiösa tron. Ur psykologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN RELIGIÖSA TRON
17
hon inför Gud just är sådan, som han vill hava
henne, icke skulle innebära den mänskliga karaktären
av en uppfattning eller en övertygelse. Och veta
vi nu, att även den saliggörande tron i likhet med
varje annan tro innebär en subjektets övertygelse,
så veta vi också enligt föregående, att denna
övertygelse måste vara nö&vändigt sann.
Detta kunde ännu betyda två olika saker. Det
kunde betyda e’tt tillstånd, vari subjektet hade en
ovillkorligt sann övertygelse, men vilken icke ännu
för subjektet självt framstode såsom ovillkorligt sann;
och det kunde betyda ett tillstånd av övertygelse,
vars innehåll även för subjektet självt framstode ej
blott såsom sant utan såsom ovillkorligen sant, så
att ett tvivel icke blott faktiskt utebliver utan är
rentav omöjligt, enligt vad subjektet självt inser. Det
är t. ex. nog ovillkorligen sant, att Jesus Kristus levat
och dött på jorden; men det är alldeles icke givet,
att var och en som tror därpå, och vilken aldrig
någonsin därpå tvivlat eller kommer att tvivla, tror
därpå på ett sådant sätt, att han själv i sitt innersta
inser, att det icke kan vara annorlunda, eller inser
omöjligheten av sitt eget tvivel.
Av vilkendera arten är nu den saliggörande tron?
Vi säga, av det sista slaget. Den troendes tro måste
icke allenast i det avseendet vara sann, att hon
överensstämmer med verkliga förhållandet, utan hon måste
även i det avseendet vara sann, att för det troende
subjektet självt angående den saken ej kvarstår den minsta
rest av tvivel. Vi kunna även begripa detta därav, att
hon är det enda å människans sida givna villkoret för
rättfärdiggörelsen, och att människan, för såvitt hon
2. — Wikner, Uppsatser i religiösa ämnen m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
