Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - I. Om den religiösa tron. Ur psykologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN RELIGIÖSA TRON
29
mänskligt förnimmande, äger denna egenskap; det
är blott visat, att, om någonting hindrar, så är det
icke det, att det mänskliga förnimmandet eller det
mänskliga viljandet är ett förnimmande. Uppvisandet
därav, att förnimmandet även såsom mänskligt måste
kunna äga denna karaktär, uppskjuta vi ännu ett
ögonblick.
Vi hava således hittills sökt visa, att viljandet är
ett förnimmande avnågotsåsom i ettvisst
avseende det högsta och adekvata
uttrycket för Jagets sätt att vara till, och detta
så, att det så förnumna, i och med att det
så förnimmes, och försåvitt det så
förnimmes, såsom sådant verkligen är till1.
Vi hava om viljandet ännu en viktig sak att tillägga.
Det må i närvarande sammanhang lämnas därhän,
huruvida det finnes ett förnimmande, som utan att
vara visshet likväl innebär, att det förnumna får
verklighet, redan därmed att det av detta förnimmande
förnimmes. Eller vi må gärna medgiva,- att ett sådant
förnimmande finnes. Det finnes säkert, ifall det för
någon levande varelse, som icke äger visshet, är
möjligt att, i samma ögonblick en förnimmelse sker, och
i samma handling, också förnimma den förnimmelsen;
1 Av vår framställning framgår, att enligt, vår åsikt
viljandet icke behöver avse eller innebära en förändring, så att
den, som icke behövde eller kunde förändras (t. ex. Gud), då
icke i egentlig mening skulle äga vilja. Att vilja kan visst
innebära och medföra en förändring, ifall någon med
ovillkorlig visshet såsom adekvat uttryck av sitt eget Jags tillvaro
sätter just en förändring, vilken då också alltid inträffar,
så långt och så till vida som hon är föremål ej blott för en
önskan eller ett begär, utan för en verklig vilja. Men
viljandet kan alltför väl hava till innehåll och föremål
någonting, som ingen förändring innebär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
