- Project Runeberg -  Skrifter / 6. Uppsatser i religiösa ämnen, jämte några tillägg i religiösa frågor /
36

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - I. Om den religiösa tron. Ur psykologisk synpunkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

UPPSATSER I RELIGIÖSA ÄMNEN

varom jag är viss, kan vara en villkorlig d. v. s.
abstrakt och icke för sig bestående verklighet.

Då all verklig visshet sålunda är ovillkorlig, så kan
man därav draga åtskilliga slutsatser i avseende därpå,
vad den uträttar, som i sanning och med rätta är viss.
Ty uppenbarligen, då vissheten skall vara ovillkorlig,
så måste den, som skall vara viss, förnimma på ett
alldeles särskilt och särdeles fullkomligt sätt,
eftersom ovillkorligheten är en stor sak, och för den, som
har henne, häntyder på en mycket hög ståndpunkt.
Vi taga nu här för avgjort, att visshet för människan
är möjlig, och hos många verkligen finnes; ehuru
vi naturligtvis genast medgiva, att vi icke i vanlig
mening kunna bevisa detta, emedan själva beviset blir
ogiltigt och otillgängligt för var och en, som icke
vill göra sig viss därpå och sålunda redan har visshet
att tillgå. Visserligen kan ingen utan motsägelse påstå,
att visshet är omöjlig; ty om han påstår det, så är
han väl viss därpå, att det så förhåller sig, eller
åtminstone därpå, att han påstår, att det så förhåller sig;
men till att medgiva sig hava begått denna
motsägelse kan ingen människa i världen tvingas förr,
än hon själv besluter sig för att vara viss. I
allmänhet är ingen handling friare än
visshefshandlin-gen, och det existerar intet våld nog mäktigt att
kunna framkalla honom mot subjektets egen vilja.
Mot subjektets önskningar kan hon stundom
framkallas — jag blir stundom viss på mycket, som jag
hade önskat att jag aldrig visste — men mot
subjektets vilja aldrig.

Var och en, som överhuvud anser sig kunna vara
viss på något, han bör även erkänna, att han kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:49:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/6/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free