Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - I. Om den religiösa tron. Ur psykologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN RELIGIÖSA TRON
51
att det är föremål för hans vilja, likasom det sanna
alldeles icke behöver någon mera bestämning för att
vara sant än det att så vara av honom förnummet.
Att tro är således att vilja — i egentlig
mening — d e t, so m G u d v i 11, o c h j u st där f ör e
att Gud vill det. Det är att vilja Guds vilja.
Och enligt den betydelse av vilja, som vi i det
föregående hava framlagt, är det då, att med en
ovillkorlig och således verklighet förlänande visshet
såsom det adekvata uttrycket för sitt eget
individuella Jags sätt att vara till uppfatta det, vilket Gud
vill, d. v. s. det som han sätter såsom adekvat uttryck
för sift sätt att vara till, samt att så sätta det, just
därföre att det så sättes av Gud.
Att detta med rätta kan ske, förutsätter och innebär
ett nära sammanhang och en innerlig frändskapi
mellan människan och Gud. Frändskapen ligger dels
däri, att bägge kunna vilja, dels däri, att bägge kunna
vilja detsamma, eller att detsamma kan bliva satt
såsom adekvat uttryck för bägges individuella sätt
att vara till i det eller det avseendet.
Det bör icke förefalla oss oväntat, att tron på
detta sätt kommer att röra sig, som det synes, på
praktisk grund, alldenstund hon uttrycker en
personlig viljas ställning till en personlig vilja. Tron
är praktisk i den mening, att hon aldrig utgör en
från praxis, d. v. s. från viljandet, lösgjord teori.
Hon är alltid och alltigenom ett viljande. Det är
endast så förklarligt, att tron för det religiösa livet
kan äga den genomgripande betydelse, som hon
äger, och att gränsen mellan det mänskliga, som är
Gud behagligt, och det, som icke kan honom täckas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
