Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM GUDDOMLIG SJÄLVUPPENBARELSE 123
mån abstrakt verklighet. Sin abstrakta natur röj’a tiden
och rummet genom sin oändliga delbarhet. Det, som
kan delas utan att därföre förlora sin art — och
detta kan varje rum och varje tid och varje rummets
och tidens del — röjer därigenom, att en viss
likgiltighet äger rum mellan det och de delar, av vilka
det består, samt mellan delarne inbördes; vilket vill
säga, att för något visst ändamål det ena kan tagas
i betraktande, och det andra icke desto mindre lämnas
åsido; och detta är just det som sker vid all
abstraktion. Men ehuru denna abstrakthet under formen
av delbarhet är i oändlighet förhanden både vid
rummet och tiden, så är abstraktheten hos bägge dock
icke lika. Rummets abstrakthet är den högsta, som
hos det verkliga låter sig tänkas, ty dess delbarhet
är gränslös i oändligt många riktningar eller verkliga
avseenden, under det att tidens abstrakthet är den
minsta möjliga, som hos det verkliga låter sig tänkas,
när den i alla fall skall gå i oändlighet, ty tiden har
i sin delbarhet intet djup och ingen bredd utan
endast längd. Rummet utgör således gränsen mot
den rena overkligheten, så att det, som icke ens
är i rummet (märk väl, vi säga icke: det som ej
är i rummet), det är ej heller verkligt; det är så
abstrakt, att det för verkligheten erforderliga
sammanhanget i detsamma brustit. Tiden däremot utgör
gränsen mot en mera individualiserad verklighet, i
vilken antingen abstraktionen är alldeles upphävd och
en fullständig individualitet förhanden eller
abstraktheten åtminstone icke är gränslös. Men denna existens,
i vilken vi nu befinna oss, utgör ett oupphörligt
svävande mellan bägge dessa gränser, så att varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
