Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
UPPSATSER I RELIGIÖSA ÄMNEN
är denna punkt, som uttrycker, vad och vem han
är, och i denna punkt är han fullständigt fri.
Däremot beror det övriga i sättet för hans framträdande på
hans naturligt givna sammanhang med historien och
släktet, i vilket sammanhang han kan äga en större
frihet än andra, men alltid måste förbliva relativt
bunden, då han i det sammanhanget inträtt. Det är
detta sammanhang, som giver den närmare bestämda
detaljeringen åt hans lydnad för Gud och gör, att
denna blir en lydnad i sammanhang med och i
motsats emot människornas synd, att hon blir en lydnad
i lidande och en lydnad i död. Och hans liv, såsom en
till och i döden genomförd lydnad, blir för alla
människor försonande, icke i den mening som skulle
någonsin en handling kunna sättas i stället för en annan
handling eller en person någonsin i fråga om det
högsta och viktigaste kunna sättas i stället för en
person — sådant kan endast ske genom ett
förbiseende av olikheterna; och Gud, den allvetande,
förbiser aldrig något — utan Sonens liv är försonande
därigenom, att det är det adekvata tidliga uttrycket av
hans eviga person och eviga personliga ställning till
Gud och alla andra personer1. Ty denna ställning
1 Detta är icke att minska betydelsen och innerligheten
av Sonens medlarekall, utan alldeles tvärtom. Jag kan
visserligen uttrycka mig så, att Kristus med sin rättfärdighet
och sitt lidande är satt i mitt ställe, emedan det på ett rätt
åskådligt sätt avbildar själva saken. Men ett sådant uttryck,
om det skulle urgeras, befinnes vara inadekvat, icke därföre
att det säger för mycket, utan därföre att det säger för litet,
såsom varje om det guddomliga använd jordisk bild. Att
sätta någon i en annans ställe är att i ett visst bestämt
förhallande införa den ene och då utesluta den andre, vilket
alltid innebär att de två, i det avseende som är i fråga,
utesluta varandra eller icke äga plats på samma gång. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
