Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 UPPSATSER I RELIGIÖSA ÄMNEN
författaren är en sådan konstnär på det religiösa
området. Med Gud innerligt förenad, skådar han i
hänförelsens ögonblick den eviga i Gud inneburna
sanningen och söker sedan att återgiva henne på
mänskligt tungomål. Därvid måste visserligen hända
honom, vad som inträffar för den estetiske konstnären,
nämligen att det sinnliga materialet, som för honom
är det mänskliga språket, aldrig fullt mäktar,
återgiva allt det, som han ville uttrycka, och som han
i den eviga urbilden skådat. Men mycket, får dock
på detta sätt sitt sanna uttryck, och de bibliska
fram-ställningarne stå där såsom oupphinneliga mönster
för varje i praktiskt syfte givet talande eller
skrivande om det, som hörer till Guds rike.
Att bibelordet framför andra böcker är Guds ord,
innebär då enligt vår åsikt, att ingen annan bok om
Gud och vårt förhållande till honom innehåller så
stora och höga sanningar som bibeln, på samma
gång som sanningarne äro framsprungna ur en
omedel-röst, det blir då ett drag, som blivit tillsatt av de
närvarandes föreställning, som blott så kunde fatta en personlig
meddelelse, emedan enligt deras förmenande det verkliga
måste äga en plats i rummet; och de kände omedelbart, att
här en verklig guddomlig meddelelse ägde rum. Men om så
är, då utgå även de bägge Evangelisterna i sin berättelse
från samma föreställning; och då är detta ett mänskligt drag
i motsats mot ett guddomligt, ehuru det i ingen mån förstör
berättelsens huvudtanke, som är den, att Gud vid Frälsarens
dop lämnade ett omedelbart vittnesbörd om honom såsom
den älskade Sonen. — I allmänhet äro de mänskliga misstag,
Som i Skriften äro inblandade, av föga eller ingen vikt i rent
religiöst avseende; och de synas vara förhanden ungefär så
mycket som. behöves för att hålla det skrivna ordet fritt
från avgudisk tillbedjan och visa, att även det — ehuru för
mer än alla andra böcker — dock i sin ordning är ett
utanverk, genom och innanför vilket man har att söka Gud själv
och. det personliga Ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
