Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM GUDDOMLIG SJÄLVUPPENBARELSE 141
leva och dö. Den, som icke såsom en stråle av
ljus och kraft i sin själ förnummit denna tillsägelse
■direkte från Gud, han har sannerligen aldrig
gjort bekantskap med något enda Guds ord, hade han
ock genomläst bibeln många gånger och aldrig
betvivlat sanningen av ett jota däri. Men är det så,
såsom det förvisso är, att ingenting annat för mig
blir ett verkligt Guds ord än den tanke, åt vilken
Gud på detta omedelbara och individuella sätt ger
sitt eget vittnesbörd; och är det så, att den tanke,
åt vilken Gud skänker detta vittnesbörd,
ovillkorligen är sann, och är hans ord, såsom han förvisso
är; då är gränsen mellan Guds ord och det blotta
människoordet icke någonting så yttre, så tillfälligt
och av oberäkneliga historiska omständigheter
beroende som det, att en tanke tillhör eller icke tillhör
en utvärtes skriftsamling, är skriven av den personen
eller av en annan, är bevarad eller icke bevarad
från korrumpering vid avskrivningarne o. s. v.; och
det, som i bibeln är guddomligt, behöver icke förlora
det minsta av denna sin egenskap därföre, att där
också finnes ett och annat rent mänskligt. Bekvämt
vore det visserligen för den mänskliga tanke- och
viljelättjan, om gränsen mellan sanning och
villfarelse, guddomligt och mänskligt, vore betecknad genom
pärmarne av en bok; ty det behöves icke mycket
av ren tanke eller av helig vilja för att se, vad som
förekommer eller icke förekommer inom dessa pärmar,
och man behövde då icke i avseende på de eviga
frågorna gå så långt som till Gud själv: men Gud,
som känner människornas benägenhet att draga sig
själva undan, har icke velat hava det så och har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
