Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några inlägg i religiösa frågor - Några tankar om försoningen (1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM FÖRSONINGEN 179
likasom den att man skall få fyra till produkt, ifall man
har att multiplicera två med två, en teoretisk fordran, en
fordran, som adresserar sig icke till människans vilja
utan till hennes förstånd eller uppfattningsförmåga.
Vi skola då kanske i allmänhet kunna uppställa den
satsen, att teoretiska fordringar äro av den art, att
förbrytelser mot dem icke påkalla försoning, emedan
de aldrig äro fullt frivilliga. De må vara frivilliga
i den meningen, att ingen tvingar subjektet att begå
dem; de kunna även vara frivilliga i den meningen,
att subjektet icke ens genom sin egen bristande
förmåga är tvunget att begå dem — ty det hade väl
kunnat hända att herr X hade kunnat undvika det
logiska felet, ifall han bättre än han gjorde hade
begagnat sin tankeförmåga —; men de äro aldrig frivilliga
i den mening, att subjektet medvetet begår dem.
Därmed vill jag hava sagt, dels att en icke fullt medveten
handling icke heller är fullt fri, dels att ett teoretiskt
fel aldrig är fullt medvetet Att en icke fullt medveten
handling icke heller är fullt fri, det bör icke vara
svårt att inse. Fullt fri är jag endast i den handling,
den jag själv bestämmer, så att jag för mig själv kan
säga: så skall det vara och icke annorlunda; men
det kan jag ju icke säga, om och försåvitt medvetande
saknas i det ifrågavarande fallet. Vidare sade vi att
ett teoretiskt fel aldrig är fullt medvetet. Detta är ännu
lättare att inse. Att begå ett teoretiskt fel är detsamma
som att misstaga sig själv i uppfattningen av en sak.
Att begå ett teoretiskt fel med full medvetenhet skulle
innebära att man visste, att man misstog sig i sin
uppfattning av saken och ändå behölle den
uppfattningen, vilket tydligen är ej blott orimligt, utan rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
