- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
6

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON
och talat och frågat om dig, och därmed är alltid
något vunnet.

Men vårföre talar jag inför människorna ej blott
om utan till dig? Jag gör detta — jag bekänner
det — av fruktan för människorna och för mig själv.
Människorna äro med all sin mänsklighet dock mycket
fruktansvärda. De fälla hastiga domar, gällande på
andligt liv och andlig död, och begagna därvid ofta
såsom domsgrund den teoretiska överensstämmelsen
eller striden med deras egen detaljerade
lärobyggnad. Jag vet nu mycket väl, att människors dom
icke är avgörande, och jag har icke glömt, att du
en gång av dina fiender var dömd såsom en gudlös
och av dina vänner såsom en självbedragen, och att
du icke ett ögonblick sviktade för det. Men vem
kan också genomgå, vad du i detta livet
genomgick? När människorna döma mig, då lider jag
djupt och sviktar i min ståndaktighet; ty mitt eget
hjärta, som har mycket att fördöma mig för, passar
på tillfället att blanda sitt rop med deras, som säga,
att jag icke är ett av din Faders barn. Jag vet nog,
att du, där så behöves, kan och vill giva mig kraft att
stå upprätt inför vilken mänsklig domstol som helst;
men min naturliga människa ryggar dock tillbaka för
varje sådan stund, och jag undviker henne, så länge
jag kan. Och i sammanhang därmed har jag tänkt,
att om jag toge dem, som höra och döma mig, med
mig inför ditt eget ansikte, och talade med dem så,
att jag på samma gång talade till dig, så skulle det
falla dem in att tänka, att de med mig äro ställda inför
honom, åt vilken Fadren givit all dom, och då skulle
de kanske tänka, att de rätteligen borde lämna domen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free