- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
23

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TREDJE KAPITLET

23

sammans. Överallt annars utom hos dig falla
verkligheten och idealiteten isär, så att den, som strängt
vill hålla på det ena, han måste ovillkorligen offra
något av det andra. I och med detsamma som jag
förlorade dig, brast därföre för mig sammanhanget
mellan de två; och då jag i alla fall icke ville
undvara någotdera, blev mitt liv en titanisk strävan att
sammanhålla de två och tvinga dem tillsammans till
en sådan bild, vilken jag med fog kunde låta trona
på det altare, som förr varit invigt åt dig. Jag
tackar dig, Herre, att huru förvänt jag än i detta
avseende handlat, huru grymt jag misstagit mig, och
huru blodigt jag misshandlat min egen själ, så har
det dock i vad jag gjorde legat ett uppriktigt allvar,
en strävan att i livet förverkliga det, som jag ansåg
för rätt. Jag säger icke, att det i allt varit så: den,
som mister dig, sedan han en gång ägt dig, för honom
brister sammanhanget även hos honom själv, så att
han kan synda förfärligt i somliga avseenden, under
det att han uppför sig storartat och ädelt i andra.
Men jag menar, att även när du var borta, lämnade
du kvar i min själ en benägenhet att på de områden,
där min vilja ännu kunde vara vaken, icke stanna
vid halvheterna, framför allt icke stanna vid den
halvhet, som består i att blott teoretisera utan att praktiskt
tillämpa teorierna. Jag kan i sanning säga, att jag
försökt att leva även misstagen, och detta anser jag
så till vida för en lycka, som de därigenom förr blivit
mig i all sin förfärlighet uppenbara; varemot det icke
är särdeles svårt att kvarhålla i sin livsåskådning
sådana villfarelser, dem man icke i livet behöver tillämpa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free